this content element requires the Flash 8.0 player. You can download it here
John Axel Eriksson WP, John Axel Eriksson IMDB. John Axel Eriksson Homepage. John Axel Eriksson. Farväl Falkenberg, Memfis Film AB. Regi: Jesper Ganslandt. Foto: Fredrik Wenzel. Producent: Anna Anthony. Exekutiv producent: Lars Jönsson. Skådespelare: Jesper Ganslandt, John Axel Eriksson, Holger Eriksson, David Johnson. Jörgen Svensson. Filmen "Farväl Falkenberg" har premiär på bio, den 22 september 2006. John, Holger, Jörgen, Jesper och David bor i Falkenberg på västkusten. En drömsk sommar. Falkenberg, Falkenberg du lilla stad vid havet - farväl. Tillsammans vill vi berätta historien om hur det var att växa upp i den lilla staden vid havet. Falkenberg, Hamngatan 1983: Pojken på cykeln, snoret på hans kind fruset, i vinterkylan. Visas bl.a på festivalerna i Venedig, Malmö, Båstad, Köpenhamn och Toronto. Sixteen years have gone and I still don´t understand, sixteen days have gone and I nö nö nö nö. You didn´t want me, you just du du du nö nö nö nö. You seee meee…you seee mee. Who´s the one who´s gonna sing you this song…who´s the one who´s gonna sing you this song…sing this song tomorrow. Do do do do do………..I wanna get down with you…I wanna get down with you. Do get down…I wanna get down with you…get down…I wanna get down with you. GET DOWN oohh… I wanna get down with you… Ext. Dag (Holger och Jörgen)
J: Hmm. Är du trött idag?
H: Mm.
J: Jag är ganska trött jag med….jag vet inte, men.
H: Antikrist kommer om tre veckor.
J: Enligt…
H: Om två och en halv månad så kommer Messias.
J: Vem säger det?
H: Äh, jag har hört det.
J: Ah ok.
H. Ja jag har hört det.
J: Ok. Då väntar vi.
H: Ja vi väntar, det är spännande.
De går över parkeringen. Jörgen tar fram ett paket cigaretter.
H. Käckt…
J: Två… Du röker inte va?
H: Nä, det är bra.
J: En cigg.
H: Kan ta en… Holger och David leker i vattnet.
H: Det kändes som att jag förlorade allting som jag var, det var nästan som att, man kan identifiera känslan med att sälja sin själ tror jag.
D: När jag blev dig? Var det något hemskt negativt?
H: Ja. Jag upplevde det som väldigt negativt. Men känslan efteråt var jävligt befriande, det var som att det inte var Holger längre.
D: Men det var mycket också såhär att jag hmmm, att jag sa till dig också liksom att fan va skönt, nu är vi inte David längre, nu är vi bara dig. Åå… eller?
H: Men den känslan av att någon helt plötsligt stiger in i ens eget huvud. Jag tycker att den är jävligt otrevlig.
D: Jo jo men. Det är ju det allting handlar om ju ,liksom att det faktiskt är så.
H: Hur?
D: Att vi inte är inne i oss själva. Till slut. Utan då är man liksom inne i allas huvuden på samma gång. H: Ja men jag tycker det är fel när man gör det med droger.
D: Ja ja ja.
H: Och därför, därför tyckte jag att det var fel den gången. Det var som att vi, det vi höll på med det var inte, det var på något sätt inte rätt.
D: Nä.
H: Du hade inget där inne att göra egentligen.
D: Nä, men det var ju inte riktigt meningen heller…
H: Nä, alltså det var ju ingenting som vi hade planerat.
De rullar sig i vattnet.
Tjugotredje juli. Idag har jag tänkt mycket på vår stund här på jorden, alltings storhet, men också litenhet. Alltså alla ska ju dö en dag. Så är det ju bara. Jag vet inte, jag försöker att tänka mig det. Ett sista djupt andetag, man fyller bröstkorgen tills den är helt sprängfylld, hjärtat kramar i en avslutande kramp, och till hjärnan strömmar
Tredje juni… minns du när vi var små. När tjälen hade lossnat grävde vi i marken, jag John och Holger. Brevid hålet byggde vi en kub av stulen plank som vi sänkte ner i gropen. Genom en lucka tog man sig sen in. Visste man inget var det omöjligt att se det hemliga rummet.
Jag tror att det står så än idag. Men kanske söndervittrat av fukt och slam. Vi inredde med trasmattor från källaren, och hängde jakttroféer på väggarna. Och man kunde bara vistas där ett litet tag. sen tog luften slut, och man var tvungen att öppna luckan. Men tiden i mörkret drogs ut, och kändes lång. Och behaglig. Vi satt där, Holger och jag, och det kändes som om timret runt oss nyss var slaget. Bäst var det när det blåste hårt från havet. det skrapade bara lätt på utsidan, man kunde ana granarna som fäktade där ute. Hur dom mjälla stammarna svassade efter vinden, bara vi satt stilla. Tittade in i mörkret. det varmt blod, yrsel, och värme, för att sedan rinna bort. Lite i taget.
Du är borta, det kanske är skönt, fan vet jag? Jag minns en kille som hette Olle Extraliv. Han blev påkörd av en buss men överlevde. Men han ska ju också dö en dag men inte den här gången, han har ju ett liv till, Olle Extraliv. Det måste vara jävligt skönt att få en andra chans, en andra chans å leva, att leva mitt liv som Olle Extraliv.Fare the well
J: Hmm. Är du trött idag?
H: Mm.
J: Jag är ganska trött jag med….jag vet inte, men.
H: Antikrist kommer om tre veckor.
J: Enligt…
H: Om två och en halv månad så kommer Messias.
J: Vem säger det?
H: Äh, jag har hört det.
J: Ah ok.
H. Ja jag har hört det.
J: Ok. Då väntar vi.
H: Ja vi väntar, det är spännande.
De går över parkeringen. Jörgen tar fram ett paket cigaretter.
H. Käckt…
J: Två… Du röker inte va?
H: Nä, det är bra.
J: En cigg.
H: Kan ta en… Holger och David leker i vattnet.
H: Det kändes som att jag förlorade allting som jag var, det var nästan som att, man kan identifiera känslan med att sälja sin själ tror jag.
D: När jag blev dig? Var det något hemskt negativt?
H: Ja. Jag upplevde det som väldigt negativt. Men känslan efteråt var jävligt befriande, det var som att det inte var Holger längre.
D: Men det var mycket också såhär att jag hmmm, att jag sa till dig också liksom att fan va skönt, nu är vi inte David längre, nu är vi bara dig. Åå… eller?
H: Men den känslan av att någon helt plötsligt stiger in i ens eget huvud. Jag tycker att den är jävligt otrevlig.
D: Jo jo men. Det är ju det allting handlar om ju ,liksom att det faktiskt är så.
H: Hur?
D: Att vi inte är inne i oss själva. Till slut. Utan då är man liksom inne i allas huvuden på samma gång. H: Ja men jag tycker det är fel när man gör det med droger.
D: Ja ja ja.
H: Och därför, därför tyckte jag att det var fel den gången. Det var som att vi, det vi höll på med det var inte, det var på något sätt inte rätt.
D: Nä.
H: Du hade inget där inne att göra egentligen.
D: Nä, men det var ju inte riktigt meningen heller…
H: Nä, alltså det var ju ingenting som vi hade planerat.
De rullar sig i vattnet.
Tjugotredje juli. Idag har jag tänkt mycket på vår stund här på jorden, alltings storhet, men också litenhet. Alltså alla ska ju dö en dag. Så är det ju bara. Jag vet inte, jag försöker att tänka mig det. Ett sista djupt andetag, man fyller bröstkorgen tills den är helt sprängfylld, hjärtat kramar i en avslutande kramp, och till hjärnan strömmar
Tredje juni… minns du när vi var små. När tjälen hade lossnat grävde vi i marken, jag John och Holger. Brevid hålet byggde vi en kub av stulen plank som vi sänkte ner i gropen. Genom en lucka tog man sig sen in. Visste man inget var det omöjligt att se det hemliga rummet.
Jag tror att det står så än idag. Men kanske söndervittrat av fukt och slam. Vi inredde med trasmattor från källaren, och hängde jakttroféer på väggarna. Och man kunde bara vistas där ett litet tag. sen tog luften slut, och man var tvungen att öppna luckan. Men tiden i mörkret drogs ut, och kändes lång. Och behaglig. Vi satt där, Holger och jag, och det kändes som om timret runt oss nyss var slaget. Bäst var det när det blåste hårt från havet. det skrapade bara lätt på utsidan, man kunde ana granarna som fäktade där ute. Hur dom mjälla stammarna svassade efter vinden, bara vi satt stilla. Tittade in i mörkret. det varmt blod, yrsel, och värme, för att sedan rinna bort. Lite i taget.
Du är borta, det kanske är skönt, fan vet jag? Jag minns en kille som hette Olle Extraliv. Han blev påkörd av en buss men överlevde. Men han ska ju också dö en dag men inte den här gången, han har ju ett liv till, Olle Extraliv. Det måste vara jävligt skönt att få en andra chans, en andra chans å leva, att leva mitt liv som Olle Extraliv.Fare the well
